I knit, therefore I exist.                                      Home   Patterns   Blog

fredag 29 juli 2011

Tools of the trade

Som ni säkert har märkt så stickar jag sockar. Många sockar. På vanliga hederliga strumpstickor. Typ sådana som min mormor hade, i stål. Fast de är inte så vanliga längre. De allra flesta av mina strumpstickor kommer faktiskt från min mormor, och från diverse loppisar. Och de är tunna, mellan 1,5 och 2 mm. Det var vad man hade för att sticka strumpor förr. Det fanns ju inga nylonblandade garner, så det gällde att sticka fast för att öka hållbarheten så mycket som möjligt.

Jag har märkt att jag är lite konservativ vad det gäller stickor, trästickor som så många är så förtjusta i gillar jag inte alls. Alldeles för sträva för mig. Jag stickar snabbt, och vill att garnet skall glida bra. 1,75 mm är min favoritstorlek för tillfället, och korta, ca 15 cm. 2 mm fungerar med vissa garner, med andra så blir det för tungt, och börjar glida ur maskorna. Så från 2 mm och uppåt, så håller jag mig till de vanliga, föraktade, grå aluminiumstickorna. De är lätta nog att inte halka ur, men ändå tillräckligt glidiga.

Från 4 mm och upp kan jag tänka mig att trästickor har ett berättigande, då blir även aluminiumstickor lätt för tunga. Fast så stora stickor använder jag nästan aldrig.

De allra äldsta stickorna jag har, kommer faktiskt inte från min mormor, utan från en snäll tjej i min stickgrupp. Det är strumpstickor av ben.
18,5 cm långa och mellan 1,75 och 2 mm tjocka. Det kan inte ha varit lätt att få dem jämna, och så tunna.

Man ser tydligt benstrukturen här och var. Jag har inte vågat sticka med dem än.

Men åter till stålstickorna. Eftersom jag stickar så många sockar, ofta flera på en gång, kände jag att jag behövde fylla på förådet.

Första försöket var Addi-nålar, 1,25 mm, eftersom det är en storlek som jag inte hade sedan innan.
De fanns bara 20 cm långa, vilket jag tycker är lite för långt för strumpor. 
De ser fina ut, men när man känner på den så är de lite skrovliga på spetsarna, lite tvärt avkapade.

Så jag fortsatte leta. På Ravelry hade jag hört bra saker om HiyaHiya, plus att de hade 15 cm långa, min favoritlängd. Att hitta en återförsäljare i Europa var dock inte lätt. Jag till och med mailade till Kina för att köpa direkt av dem, men se det gick inte. Till slut hittade jag Sarah på Brownberry Yarns, som var gullig nog att beställa åt mig. Fem set 1,5 mm och fem set 1,75 mm. Lite av en chansning var det,  men jisses så bra de är!

Spetsarna är jämna och fina, och långsamt avsmalnande.
Både på 1,75 mm

och på 1,5 mm.

Man får en liten stickmarkör med i påsen, gulligt!

Fungerar de då? Jajamen, garnet glider bra, och de är spetsiga utan att vara vassa. Mina nya favoriter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar